Ulrika Nyberg - barnmorskepionjär

Kommunalstämman i Vittangi beslutade den 1/9 1897 att anställa en utbildad barnmorska med placering i Vittangi. Man vände sig till landstinget för att få medel till detta. Här uppe fanns det ännu inte i slutet av 1800-talet så många utbildade barnmorskor så man fick vända sig till södra delarna av landet för att hitta en. Den som sökte och fick anställningen var Fru Ulrika Nyberg från Ramsbergs församling, i Västmanland. Hon var troligtvis den första fast anställda personen med sjukvårdsutbildning i vår kommun.

TEXT: PAUL HANSSON
BILDER: GUNNAR NYBERG

Den första hälsovårdsstadgan i vårt land tillkom år 1874. Någon sjukvård värd namnet fanns inte ännu. Visserligen bildades landstingen redan på 1860-talet, men det tog lång tid innan en någorlunda sjukvård kom i gång i landet. I några av de större städerna byggdes från 1870-talers början enklare sjukstugor och mer eller mindre provisoriska epidemisjukhus. På landsbygden fanns det ett antal permanenta och provisoriska lokaler där man kunde ta in människor som drabbats av någon epidemisk sjukdom. 1889 härjade koleran återigen i Europa och man befarade att även Sverige skulle drabbas. Detta hot väckte myndigheterna och ett omfattande nybyggande av sjuk- och epidemisjukhus kom i gång även på landsbygden.

Hälsovårdsstadgan föreskrev att varje kommun borde ha en nämnd som handhade hälso- och sjukvårdsfrågorna. Hälsovårdsnänmder bildades inte genast utan det var kommunalnämnden som hade ansvaret. I vår kommun var det kommunalnämnden i Vittangi som hade det övergripande ansvaret innan Kirunas tillkomst var de ekonomiska ramarna i den glest befolkade kommunen, mycket begränsade. Skatteintäkterna var nästan obefintliga och ville kommunalmännen uträtta något för allmänheten så fick man förmodligen ansöka om bidrag från Staten genom länsstyrelsen och landstinget.

Lämnade make och barn hemma
Utbildning av läkare ökade. Hela landet indelades i provinsialläkardistrikt. Distrikten blev ytmässigt stora i vår glesbefolkade landsända. Jukkasjärvi och Karesuando socknar ingick i Pajala provinsialläkardistrikt. Närmaste läkare fanns alltså så långt borta som i Pajala.

Då kommunalnämnden i Vittangi i början av 1890-talet började diskutera sjukvården i socknen så var kraven som man framförde till myndigheterna ganska blygsamma först. Man ansökte om anslag till att anställa en barnmorska i socknen med placering i Vittangi. Under väntan på beslut uppkom frågan om inrättande av ett provinsialläkardistrikt i Jukkasjärvi socken med läkaren stationerad i Vittangi, något som kom att förverkligas 1901.Men fyra år innan dess beslutades alltså att Vittangi kommunalnänmd fick tillsätta en barnmorsketjänst i socknen med Vittangi som bostadsort. Och den 1 september 1897 kunde kommunalstämman i Vittangi besluta om att anställa barnmorskan Fru Ulrika Nyberg från Örebro län.

trappan.jpg (26560 bytes)

Ulrika Nyberg på trappan till hemmet i Vittangi med sonsonen Erik i famnen.

Sonsonen Gunnar Nyberg berättar om sina farföräldrar.
Ulrika Nyberg, 1866-1955, född Jansson utbildade sig till barnmorska i Stockholm. När hon fick anställningen i Vittangi var hon gift med Gustaf Nyberg f. 8/3 1863 från samma ort. Gustaf lär ut skomakeri åt arbetsstugepojkar i Vittangi. Gustaf var skomakare. Han var även kyrkovaktmästare vid Ramsbergs kyrka.
Vid tiden för Ulrikas flyttning norrut hade makarna tre barn. Anny född 28/6 1888. Gustaf född 8/10 1894 och Evald född 18/ 1897.
I slutet av år 1897 bar det så i väg norrut med tåg. Att resa så långt norrut på den tiden var ett stort "äventyr". Det var en resa på flera dygn. De tre barnen fick stanna hemma med sin far. Föräldrarna ansåg att de var för små för att företa den långa resan till Lappland. De bestämde att Gustaf skulle stanna hemma med barnen tills dessa var något äldre och bättre klarade av den långa resan.
Det kan tyckas konstig att hon kunde åka så långt för ett arbete och lämna tre barn, varav ett som endast var någon månad gammalt, ensamma i faderns vård. Gunnar berättar dock att Gustaf hade hjälp i hemmet av kvinnliga släktingar och säkerligen annan hjälp också.

Mötte en nytt språk
Varför de tog ett så drastiskt beslut att flytta så långt norrut till ett helt obekant och främmande område har de aldrig pratat så mycket om. Det kan till och med ha varit av lite äventyrslusta och även av rena tillfälligheter. Vid den tiden flyttade många ungkarlar och även familjer norrut från deras hemtrakter till arbetena vid järnvägsbyggena som pågick för fullt i Norrland. Kanske även det påverkade något till beslutet.
Ulrikas tågresa började med första anhalt i Uppsala. Där klev hon på tåget norrut. Nästa anhalt var Ånge, där hon övernattade på hotell eftersom tågen inte körde nattetid i mörkret. Väl framme i Boden blev det återigen övernattning. Nästa dag i Gällivare mötte så ett hästekipage för vidarebefordran till Vittangi.
Och där upplevde hon något som hon inte var beredd på och ej blivit upplyst om. Hon kunde inte prata med kusken. Han kunde nämligen inte ett ord svenska. Vad Ulrika med de flesta i södra Sverige på den tiden inte visste, var att folket i byarna i norra Lappland var helt finsktalande. Visserligen hade man redan 1887 infört svenskundervisning under några timmar i veckan i Vittangi skola men det hade inte ännu fått någon vidare breddning. De äldre kunde inte språket.
Lärarna och kyrkoherden var kunniga i svenskan givetvis, så några personer kunde hon kommunicera med.
Bostad hade ordnats hos bonden Benjamin Lahti. Hon delade boendet med lärarinnan Matilda Holmström under de första åren.

Återförenades med familjen
Ulrikas distrikt var stort och vägbyggena hade inte kommit igång ännu i någon större skala.
Det blev många och långa resor som fick företas med hästskjuts, både vinter och sommar.
Skjuts fanns inte alltid till hands genast, i brådskande fall, så det blev ofta långa promenader till väntande barnaföderskor.
Så småningom gjorde automobilen sitt intåg även i de norra glesbygderna. Detta underlättade givetvis Ulrikas arbete och i och med att hon kom snabbare fram till den väntande barnaföderskan så kan det säkerligen i några fall bidragit till att ett besvärlige förlossningsarbete kunde sluta lyckligt.

Gruvingenjören Wilhelm Thisell var den förste personbilsägaren i Vittangi. Det torde ha varit omkring 1908. Thisells och byns första "bilstall" (garage) finns i dag på hembygdsområdet i byn.

År 1899 ansåg makarna att barnen var nog stora för att klara den långa resa norrut. Givetvis hade hon saknat familjen mycket under de år hon varit ensam och glädjen var stor när familjen återförenades igen på den nya bostadsorten.
När familjen väl var samlad så började makarna efter en tid planera byggandet av ett eget hus i byn. Mark fanns det gott om hos bönderna i byn. Tomt köptes och ett eget hem stod klart 1905. Efter de stora översvämningarna 1935 så höjdes vägbanken och körbanan breddades så att den hamnade mycket nära husväggen. Efter Ulrikas bortgång så beslöt de nya ägarna att flytta huset några meter från vägen in mot gården.

Det nya gruvsamhället Kiruna växte "lavinartat" och hade redan år 1906 5.525 invånare. Det var 63 % av hela kommunens invånarantal, som var 9.013 personer. Vittangi hade då cirka 550 invånare.

Detta var motiv nog för kirunaborna att hos kommunalstämman i Vittangi begära inrättandet av en barnmorsketjänst även i gruvsamhället. Så beslutades också och Ulrika Nyberg ansökte och valdes den 29/7 1906 till den nya tjänsten i Kiruna.
Hon visste förmodligen att svenska språket dominerade totalt i Kiruna. Den absoluta majoriteten av alla som flyttade till Kiruna de första decennierna av 1900 talet kom från helt svensktalande trakter. Med tiden kunde Ulrika förstå, något av finskan men att prata det lärde hon sig aldrig. Detta kan ha varit orsaken varför makarna planerade att flytta till Kiruna.

Stannade i Vittangi
En ny barnmorska, Anna Larsson från Boden, anställdes och skulle tillträda tjänsten i Vittangi den l november 1906. Vittangiborna vädjade till Ultika att hon skulle stanna kvar i byn och eftersom Anna Larsson förmodligen återtog sin ansökan så gjorde Ulrika detsamma och stannade i Vittangi.

När Ulrika pensionerades 1931 fanns det ännu inget riktigt sjukhus med BB avdelning i Vittangi, men det var inte långt borta i tiden.

Norrbottens landshövding Gösta Malm var socialminister åren 1923-1924. Han tog initiativet till byggande av sjukstugor i länets glesbygdsdistrikt. Detta skulle ske med rejält ekonomiskt stöd från stat och landsting. Riksdagen beviljade anslag till bland andra byggandet av en sjukstuga i Vittangi. Där hade frågan om en sjukstuga diskuterats sedan 1919 och en provinsialläkarbostad fanns också med i diskussionerna. Sånär riksdagsbeslutet kom satte man i gång med planerandet av både sjukstuga och läkarbostad. Fullständiga förslag lades fram för kommunalfullmäktige den 21 oktober 1928 som beslutade om igångsättandet.

Sjukstugan kostade helt färdig 212.285 kronor och läkarvillan 63.723 kronor. De var färdiga att tas i bruk den 15 oktober 1932. BB-avdelning inrättades i slutet av 1930-talet men då var som sagt barnmorskan Ulrika Nyberg redan pensionerad. En ny sjukstuga byggdes i byn på 1980 talet, Vittangi Vårdcentral, och den 60 år gamla sjukhusbyggnaden revs 1991. Distriktet omfattar idag både Karesuando och Vittangi församlingar och har tre läkare med bas i Vittangi.

Vittangi Hembygdsförening äger idag hela gamla sjukhusområdet Suupalo. Föreningen har fått överta läkarvil1an och har olika planer om hur man kan använda huset.
En landningsbrygga för ambulansflygplan byggdes vid stranden av Tomeälv intill sjukstugan av kommunen år 1935. Undertecknad minns uppväxtåren i Vittangi då flygplan ofta landade för att hämta någon svårt sjuk eller ett olycksfall som måste till Garnisionssjukhuset i Boden.

gustaf_ulrika.jpg (19638 bytes)

Gustaf och Ulrika Nyberg på äldre dagar.

Flyttade till Kiruna
På äldre dar bodde Ulrika hos sonen Evald i Kiruna under några vintrar. Somrarna däremot ville hon vara i sitt eget hus i Vittangi. Ulrika fick leva ett långt liv. Hon gick bort 1955 i en ålder av 89 år.

Om vi går tillbaka i tiden och berättar lite även om maken Gustaf, så inrättade han ett skomakeri på övervåningen i bostaden efter flyttningen till Vittangi. Han var även tidvis skomakerilärare på Vittangi arbetsstuga som kom till år 1908. Tore Johansson född 1927 från Kuoksu bodde flera år på skolhemmet och berättar att Gustaf Nyberg hade skomakarundervisning för pojkarna på torsdagar. Kommunen tog över ansvaret för stugan år 1920 under det nya namnet Vittangi skolhem. Gustaf arbetade även en tid som färjkarl. Han avled 1940, 77 år gammal.

Familjen utökades med ytterligare fyra barn i Vittangi. Av dessa överlevde två till vuxen ålder, Sigurd f. 10/1 1908 d. 1984 (Gunnars far) och Signhild f. 20/2 1912.

nyberghus.jpg (17946 bytes)

Gustaf och Ulrika Nybergs hus står kvar än i dag i bydelen Niemi. Snickarglädjen som var typisk för hembygden tog Gustaf med sig när han flyttade till Vittangi, och det syns på huset han byggde.

Barnen:
* Anny flyttade till Porjus därefter till Uppsala och Lidingö.
* Gustaf flyttade till Kiruna 1920 och arbetade vid TGA. Gustaf byggde ett hus med ett litet jordbruk i området mellan Kiruna och Tuolluvaara. (Området, nära dagens Statoil södra.) Huset står kvar än i dag.
* Evald bosatte sig också i Kiruna, 1920. Han arbetade en tid vid TGA och byggde också hus i samma område som den äldre brodern. Även han hade ett småbruk vid sidan av ett litet häståkeri. Även det huset står kvar.
*Signhild flyttade till Högforsbruk. Till föräldrarnas hemtrakter.
*Sigurd (Sigge) var den enda som blev kvar i Vittangi. Han gifte sig med småskollärarinnan Alida Olsson från Masugnsbyn. De fick barnen: Erik 1928-1945, Maj-Britt f. 1930 bosatt i Södertälje, Margit f. 1932 bosatt i Jakobsberg, Gunnar f. 1934 bosatt i Kiruna och Ulla-Karin, Kiruna 1942-2004. Sigurd arbetade hela sitt vuxna liv för den, år 1922 bildade, Jukkasjärvi Belysningsförening.

I och med Sigurds bortgång 1984 försvann den sista anknytningen i Vittangi till pionjären Ulrika och maken Gustaf Nyberg.

ramsberg.jpg (28141 bytes)

En bild från Ramsberg där Gustaf Nyberg var kyrkvaktmästare. Familjens bostad syns till höger nedanför kyrkan och Gustaf hade ett skomakeri, troligtvis i huset i mitten.

Jakobsson förste läkaren i Vittangi

1901 blev det klart med bildandet av provinsialläkardistrikt i våra trakter.
Det skulle omfatta Jukkasjärvi och Karesuando socknar.
Läkarens stationeringsort skulle bli Vittangi

Den förste läkaren i Vittangi var Josef U.V. Jakobsson under åren 1901-1905.
Därefter följde:
Alfred Söderlind 1905-1926
Einar Lindström 1926-1929
Lars Nordkvist 1929-1934
Folke Englund började 1934 och stannade till slutet av 1950-talet.

Källor: Gunnar Nyberg,
Kiruna 1900-1950 av Gustaf Frank.