Vittangijärvi en boplats i ödemarken.

Av Paul Hansson

Vi var tre pojkar, Stig Pallari, Ove Johansson och jag från Vittangi, Bertil Määtä från Kuoksu Gustav Mukka från Kuosanen och 3 andra personer som sommaren 1951 åkte båt över älven i Kurravaara och vandrade den ca 12 km långa gamla stigen / sommarleden till Sevuvuoma / Sevujärvi. Vi skulle dit för skogsstämpling åt det statliga Domänverket.

Då visste jag i stort sett ingenting om byn Sevuvuoma. Det fanns ännu några bofasta familjer i byn, som levde av ett småbruk med några kor, och givetvis även av fiske. Vi fick bo hos familjen Johansson, där vi kunde köpa mjölk under den veckan vi var där. Än mindre visste jag något om att det hade funnits en bosättning från mitten av 1800-talet vid den ca 10 km nordostliga Vittangijärvi, Vittangiälvens källsjö.

VJ0004.jpg (72839 bytes) VJ0001.jpg (87849 bytes)
Karta upprättad i samband med avvittringen 1887. Kartan visar Johansson Pessas boplats beläget vid den nordliga stranden i viken Kaivalahti. Kartan visar byggnader, fägator och odlingsmark.
Den kvarvarande aittan och del av sommarladugården, markerat med röd ring.
Foto Lantmäterikontoret i Luleå
Karta över Sevuvuoma by, upprättad i samband med avvittringen. Kartan är daterad till 1887. Kartbilden visar de tre huvudägorna i byn. Fredriksson Pessa, Larsson Kemiläinen samt Isaksson Stjernström. I kartan kan man urskilja byggnader, fägator och odlingsmark. Numreringen i de olika fälten på kartan anger vem som äger marken, vad den används till osv. I själva avvittringsakten, kan man läsa vad de olika siffrorna betyder.
Foto Lantmäteriarkivet i Luleå.

Vittangijärvi boplats.

Vittangijärvi ligger ca 23 km nordost om Kurravaara. Någon bilväg finns inte till sjön. Men den gamla sommarleden mellan Sevuvuoma och Vittangijärvi är fullt synlig ännu och nyttjas av fritidsfolk. Leden går mellan de två höga topparna av Vittangivaara. Den västra är 788 m och den östra är 838 meter hög.

Enligt gamla skattelängder så nämns Vittangijärvi och Sevuvuoma så tidigt som 1559. Vid flera tillfällen senare, 1568,1576, 1595 samt 1599 nämn dessa orter i skattelängderna. Även Sekkujärvi och Rienakkajärvi nämns samtidigt i längderna. I dom tidigaste skattelängderna som platserna nämns i är troligen för det som kallades ”Lappskatteland”. ( ett område som nyttjades för fiske, jakt och bete. Skatt betalades till kronan för nyttjande av dessa områden.)

Innan Jukkasjärvi församling bildades , så fanns det två huvudområden inom den nuvarande Kiruna Kommun. Det nordvästliga området med fjällbosättningarna hette Tingevaara. Vittangijärvi, Sevujärvi / Sevuvuoma, Sekkujärvi och Rienakkajärvi ligger samtliga inom de område som kallades Siggevaara. Namnen Tingevaara och Siggevaara avser troligen två ”samebyar” innan de samebyar som finns i dag, bildades.

VJ0005.jpg (75475 bytes) VJ0006.jpg (68853 bytes)
Byggnaden på bilden är från samma tid, som vid Johan Johansson Pessas födelse. Vid västra gaveln finns ingraverat årtalet 1798. Johan Johansson Pessas föddes 1779. Den imponerande byggnaden har trots 1809-års krig, samt första och andra världskriget, överlevt. Vid besök på platsen 1993, berättades att tyska armen förlade sin stab i byggnaden under andra världskriget. Detta kan möjligtvis ha bidragit till att byggnaden fortfarande står kvar. I den äldsta delen finns även samma typ av välvning, över dörrposten som är identiska med välvningarna på de gamla aittorna i Vittangijärvi och Sevuvuoma. Byggnaden är uppförd i byn Meltosjärvi, belägen mellan Pessalompolo och Palojärvi by.
Foto Curt V Persson 1993
Vittangivaara i bakgrunden på andra sidan Kaivalahti. I bildens högra sida, skymtar familjen Pessas kokhus med torvtak. Byggnaden flyttades till södra sidan av Kaivalahti och utgör idag stommen till nuvarande renvaktarstugan vid skyddsrummet.
Foto Knut Borg 1941. Örebro Länsarkiv.

Bosättningen vid Härkäniemi 1843.

Kronan avstyckade, år 1825 ett område med åborätt, 1/16 mantal för fast bosättning, vid Vittangijärvis nordvästra del. Stället låg inne i Kavialahti och benämndes Härkäniemi. På svenska Renoxudden. I kyrkoboken finns antecknat att en person vid namn Henrik Olsson Paanis med familj redan fanns som nybyggare vid Vittangijärvi. Han kom från samebyn Talma enligt anteckningarna. Paanis finns inte senare antecknad som boende i Vittangijärvi. Däremot så ansökte han, den 12 juni 1854, om insyn av ett nybygge i Sevuvuoma. Det finns inga synliga spår efter honom vid sjön.

Det dröjde ändå några år, till 1843, innan någon ytterligare bosatte sig där i ödemarken. Det var småbrukaren Johan Johansson Pessa, med familj, från Palojärvi by i Pessalombolo, Ylitorneå församling i Finland. Johan J. Pessa var 46 år gammal när han anlände till Vittangijärvi. Hustrun Anna Kajsa Johansdotter var 49 år. Det var Johans hustru i andra giftet. Han gifte sig första gången 1819 med Valborg Johansdotter Sikka. Paret fick ett barn som avled före 1820. Även Valborg avled efter några års äktenskap.

År 1823 gifte sig Johan om med ovannämnda Anna Kajsa Johansdotter. I äktenskapet föddes 5 barn. Alla i Palojärvi by. Två av dess medföljde på den ca 25 mil långa förflyttningen till Vittangijärvi. Det var Fredrik född den 26 december 1828 samt Erik född den 25 maj 1831. Av de tre övriga barnen föddes Brita Maria den 30 juni 1823, Johan den 4 september 1824 och Isak den 8 december 1825. Brita Maria och Johan dör i spädbarnsåldern. Uppgifter om Johan kan ej återfinnas. Eftersom han inte nämns i samband med flyttningen till Sverige, så är det troligt att även han avled mycket tidigt.

VJ0003.jpg (79579 bytes) VJ0002.jpg (94002 bytes)
Flygbild över Härkäniemi vid Kaivalahti, i Vittangijärvis nordöstra ände. Vittangijärvi ligger mycket strategiskt och tillgången på både fisk och vilt och agrara förutsättningar var relativt goda, mot bakgrund av det nordliga läget. På bilden syns den kvarvarande aittans läge, samt del av den gamla sommarladugården. Jämför bilden, avvittringskarta från 1887.
Foto Curt V Persson 1994
Den gamla aittan i Vittangijärvi står fortfarande kvar på sin ursprungliga plats. Byggnaden har räddats till eftervärlden genom Länsstyrelsen i Norrbottens Län och Kiruna kommuns försorg.
Foto Curt V Persson 1993.

Insyning.

Insyningen av nybygget verkställdes efter 1749 års reglemente. Kortfattat gick insyningen till på följande sätt.

Efter att en blivande nybyggare utsett en plats för sitt tänkta nybygge måste det anmälas till KB = Konungens befallningshavande, som i dag är samma som Länsstyrelsen. Detta för att få ett skriftligt tillstånd att få platsen för det tänkta nybygget, synad och undersökt. En synenämnd bestående av Kronofogde, Länsman, och två nämndemän utförde en undersökning om jordmånen m.m. var lämplig för odling och även att det ej inkräktade på platsen befintliga nybyggen eller rennäringens intressen. När man väl erhållit tillståndet för det tänkta nybygget, så måste man senast inom två år påbörja uppförandet av stipulerade byggnader och visa att man igångsatt odlingsarbetet. Staten ville på det sättet vara förvissad om att man menade allvar med bosättningsplanerna. Protokollet som fördes vid insyningen var till grund för KB att utfärda ett så kallat immissions eller frihetsbrev . I brevet angavs antalet frihetsår. Normalt fick en nybyggare 15 år på sig att fullgöra de byggen som skulle tillhöra nybygget och att man även hade kommit i gång med odlingsarbetena. Under frihetsåren var nybyggaren befriad från skatter och andra pålagor, med vissa mindre undantag.

När så Johan J Pessa anlände till Vittangijärvi så kunde han snart konstatera att han kommit till ett, som det syntes, bra bosättningsställe. Med tanke på det nordliga läget, så bedömde han att det fanns relativt bra odlingsmöjligheter på platsen.Även att det fanns myrslåttermöjligheter i området. Ganska snart visare det sig också att det finns rikligt med vilt i området och att fisktillgången i sjön var god.

VJ0010.jpg (79579 bytes) VJ0011.jpg (94002 bytes)
Den vackra och ovanliga dörren i den gamla aittan i Vittangijärvi. Pessa släktet var kända för att vara goda hantverkare, både inom trä och metall. Observera den ovanliga välvningen vid övre dörromslutningen, samt den gedigna låskistan i trä och smide.
Foto Curt V Persson 1993
Johanssons aitta i Sevuvuoma. Övre dörren har den karakteristiska välvningen, som är så typisk för Pessasläktet.
Foto Curt V Persson 1994.

Varför uppbrottet.

Vad var då orsaken att man tog ett beslut att flytta så långt och dessutom till ett annat land. Efter kriget 1808 -1809 så förlorade Sverige hela östra riksdelen, Finland, som varit sammanlänkat med Sverige i ca 700 år. Det var mycket svåra tider genast efter kriget i båda länderna. Den nya riksgränsen som fastställdes 1810 gjorde att många hemman delades av den nya riksgränsen och att många såg sina odlingar hamna i ett annat land.

Under 1830-talet upplevde de norra delarna av både Sverige och Finland många svåra år. Åren 1830 – 1836 var särskilt svåra med upprepade felslagna skördar m.m. Stor nöd rådde under flera år i området. Många hemman kunde inte föda de många gånger stora familjerna, under nödåren. I många familjer var de äldsta sönerna tvungna att flytta för att de minskade ägorna, på grund av att den nya riksgränsen, inte räckte till, för alla skulle få sin bärgning därifrån.

Så var förmodligen inte fallet i Pessas familj eftersom deras hem inte låg så nära gränsen, för att det skulle ha drabbats av den nya riksgränsens delning av hemmanen. Förmodligen var gården där Johan J. Pessa för liten för att kunna livnära ytterligare en familj. Johan och Anna Kajsa tog ett drastiskt beslut att flytta helt från Finland till Sverige. Om de kände till i förväg något om Vittangijärviområdet är svårt att veta. Före riksdelningen vandrade säkert både fiskare och jägare i området på båda sidor om Torneälven, och någon av dessa kan möjligen ha berättat om Vittangijärviområdet. På det viset kan det mycket väl ha kommit till Pessas kännedom att det fanns ett till synes bördigt område i Vittangijärviområdet. Men det är bara gissningar men på något sätt bör han ha känt till de område som han planerade att flytta till.

I varje fall så startade man, förmodligen tidigt på våren, vandringen från Finland och över Torneälven till Sverige sedan norrut. Troligtvis så vandrade man via Övertorneå eller Pajala uppför Torne älvdal mot Vittangi by och vidare till Jukkasjärvi by. Därifrån så vidare mot Vittangijärvi dit man anlände sommaren 1843. Som ovan nämnts så fanns där en familj sedan tidigare, men som troligen flyttade ganska snart därifrån till ett nybygge i Sevuvuoma/ Sevujärvi. Från norra sidan av Sevujärvi finns en stig / sommarled till Vittangijärvi som går mellan de två Vittangivaara topparna. Den västra toppen är 788 meter och den östra 838 meter.

VJ0013.jpg (79579 bytes) VJ0014.jpg (94002 bytes)
Familjen Johanssons övergivna hus i Sevuvuoma. Numera är Sevuvuoma by en ödebosättning, där merparten utgörs av fritidshus. De gamla byggnaderna förfaller sakta men säkert.
Foto Curt V Persson 1994
Johansson Pessas härbren i Vittangijärvi nybygge. Den högra byggnaden står fortfarande kvar på platsen. Pessas tog med sig sin säregna byggnadsteknik från Finland.
Foto Knut Borg 1941

Nybygget i Vittangjärvi.

Efter trädavverkning och svedjebränning så fick familjen en förhållandevis god yta för foder till kreaturen, som man hade med sig vid flyttningen. Hö kunde skördas på myrar, svedjemark och senare även nyodlingar. En sammanbyggd bostad och ladugård uppfördes innan vintern. Bostadsdelen bestod av ett pörte på10 x 7 m en kammare och farstu. Ladugården inhyste plats för kor och får. Ett stall för hästen ingick också i ladugårdsbyggnaden.

Familjen hade en livlig byteshandel med samerna i området. Ripa och hare snarades . Man bytte till sig renkött av samerna. Fisket gav riklig utdelning. Johan gjorde turer med häst till Kengis, Övertorneå och Gällivare och transporterade fisk fåglar m.m. och sålde eller bytte mot andra varor, som var nödvändiga för att undvika alltför ensidig kost. Samerna var ständiga besökare hos Pessa familjen. Varuutbytet med samerna var livligt och mycket viktigt i den ödsliga bosättningen.

VJ0008.jpg (79579 bytes) VJ0009.jpg (94002 bytes)
Karta upprättad 1736, visande Tornedalen med Torne- Muonio- Tärendö- och Lainio älvdalar. Notera detaljbilden till höger vilken visar Vittangijärvi. Vittangijärvi har fått oproportionerligt stort utrymme i förhållande till exempelvis Torneträsk. Förklaringen är att Vittangijärvi redan vid denna tid hade en ekonomiskt stor betydelse som kenttäplats, för bl.a. fiske och myrslåtter. Vittangijärvi markerat med röd ring. Pessalompolo markerat med gul ring.
Foto Curt V Persson 1995
Detalj ur karta från 1736. Vittangijärvi markerat med röd ring. Jukkasjärvi med gul ring.

Johan Johansson Pessas barn.

Erik, den yngre av de två sönerna flyttade till Junosuando och tog ett nytt efternamn, Lantto.

Fredrik som stannade kvar i Vittangijärvi gifte sig den 2 december 1850 med Greta Maria Henriksdotter född en 17 april 1829 i Svappavaara by. Paret beslutade sig att bosätta sig i Vittangijärvi och ta över nybygget efter Fredriks föräldrar. Kronolänsmannen Ragnar Laestadius förrättade syn av kronobygget i Vittangijärvi den 16 maj 1854 åt Fredrik Johansson Pessa. Därmed blev Fredrik och Greta Maria ägare av kronobygget vid sjön.

Fredriks far Johan avled 1861 i en ålder av 64 år. Anna Kajsa avled 1873. Hon blev 79 år.

Paret Fredrik och Greta Maria arbetade hårt med att vidareutveckla bosättningen, både jordbruket och även fisket.Flera nya byggnader uppfördes bland annat ett härbre, som ännu finns kvar. Timringen visar på stor yrkesskicklighet.Att Fredrik även också var en skicklig smed visar de smidesarbeten som han utförde. Gångjärn, lås m.m.

I Fredriks och Greta Marias äktenskap föddes elva barn. Fredrik drabbades hårt när Anna Greta gick bort i relativt unga år. Den 22 november 1876 dog hon, enlig kyrkoboken, i feber. Hon blev bara 47 år gammal.

Fredrik blev ensam med många barn att ta hand om och det arbetskrävande jordbruket och fisket. Men efter knappa två år så gifte sig Fredrik för andra gången. Den 28 april 1878 blev Anna Brita Anderdotter Paksuniemi, Fredriks andra hustru och flyttade till Vittangijärvi. Hon var född 2 mars 1845 i Paksuniemi by, beläget mellan Torne älv och Sautusjärvi, ca 7 km nedströms från Jukkasjärvi. Hon var 17 år yngre än Fredrik. Ytterliga fyra barn föddes i Fredriks andra äktenskap.

Fredriks samtliga barn: Johannes f. 1851- d.1851. Anna Brita f. 1853 – d.1869. Maria f. 1855 – d.1893. Eva Kajsa se nedan. Greta Johanna f. 1859. Alina f. - 1860 d. 1871. Lisa Sofia f. 1862. Johan Erik se nedan. Isak f. 1867. Erika f. 1869. Josefina f. 1872- d. 1872. Oskar Daniel f. 1883 - d.1905. Anna Karolina f. 1885. Anders Vilhelm f. 1886 d. 1906. Emil f. 1888 – d. 1905. Emil Vilhelm f. 1910. Som framgår så dog två av barnen i mycket späd ålder. Dessutom drabbades familjen mycket hårt av flera dödsfall som framgår ovan.

Märkligt är att ingen av Fredriks många barn tag över gården efter Fredrik och Anna Brita. Dottern Eva Kajsa född den 9 september 1857 gifte sig med Johan Lars Larsson Kemiläinen född den 30 mars 1845 i Sevuvuoma. Han var av samisk släkt. Fadern Lars Olsson Kemiläinen var född den 12 februari 1798 i Rautasvuoma byalag, men flyttade till Sevuvuoma åren kring 1835. Eva Kajsa och Johan Larsson Kemiläinen fick 16 barn.

Det var ingenting ovanligt med att Vittangijärvi barnen gifte sig med personer av samisk släkt. Nybyggena låg i samma områden, där samerna vistades och med tiden blev både nybyggarna och samerna i området beroende av varandra. Man bytte olika varor med varandra och samerna övernattade ofta hos nybyggarna under sina vandringar med renarna. Tack vare denna samexistens så klarade sig Vittangisjöns nybyggare relativt bra under de svåra nödåren 1860 – 1867.

Den andra av barnen som flyttade till Sevuvuoma var Johan Erik född den 14 maj 1864. Han gifte sig 16 april 1893 med Greta Vilhelmina Johansdotter född den 11 februari 1868 i Jukkasjärvi. De fick tillsammans sex barn.

Av Fredriks övriga barn gifte sig Lisa Sofia i 30 års åldern med Elias Olsson Pappila. Isak bosatte sig i Tahkoniemi vid stranden av Torneälv, några kilometer från Jukkasjärvi , i 25 års åldern och gifte sig med Maria Johanna Olovsdotter Thornéus. Erika gifte sig i 23 års åldern med Johan Hermansson Stöckel och flyttade till Kattuvuoma, norr om Torneträsk. Greta Johanna flyttade till Norge. Anna Karolina och Anders Vilhelm flyttade till Gällivare socken.

Fredrik dog den 3 september 1915. Han blev närmare 87 år gammal. Hustrun Anna Brita kunde givetvis inte stanna ensam i ödemarken. Hon gifte om sig på äldre dar, den 9 april 1922 med Isak Jakobsson Stjernström i Jukkasjärvi. Isak hade två barn med sig från ett tidigare äktenskap. Anna Greta och Johan Hjalmar.

Efter det att Anna Brita lämnade Vittangijärvi så blev den välskötta gården öde. Av okänd anledning så drabbades den öde gården av en stor brand 1924, som nästan helt brände ner byggnaderna. Av sommarladugården finns bara en del kvar. Men härbret däremot är helt intakt. Dessa byggnader har genom Länsstyrelsen och Kiruna kommuns försorg räddats till eftervärlden.

Senare har det uppförts fiskestugor kring sjön. Idag får man inga byggnadstillstånd i området. Men dessa som finns får vara kvar och ägarna får idka fritidsfiske i sjön.

VJ0007.jpg (79579 bytes) VJ0012.jpg (94002 bytes)
Erika Fredriksdotter Pessa, född 1869 i Vittangijärvi. Flyttar till Kattuvuoma och gifter sig med Johan Hermansson Stöckel.
Foto John Ivar Nartijärvi
Passare i trä. Verktyget var ett viktigt instrument för trähantverkaren. Den vackra passaren bär Fredrik Johansson Pessas initialer.
Foto Curt V Persson 1993

Pessa i Jukkasjärvi och Kiruna.

Isak Fredriksson Pessa född den 22 mars 1867 i Vittangijärvi, gifte sig den 25 januari 1892 med Maria Johanna Olovsdotter Tornéus född i Jukkasjärvi den 1 februari 1868. Isak och Maria flyttade till Tahkoniemi och grundade ett nybygga där.

Dom fick flera barn. Sonen Isak Herman, född den 29 september 1904, i Tahkoniemi utanför Jukkasjärvi, gifte sig med Alma Elisabeth Fjällborg och bosatte sig i Jukkasjärvi. I äktenskapet föddes två barn. Sonen Ingemar född den 2juni 1940 och dottern Barbro född 1942. Barbro avled 1991. Ingemar är bosatt i Kiruna. Han har 3 barn, i två äktenskap. Dottern Ingela född 1964, sonen Mats född 1969 och sonen Matias född 1984.

Källa: Curt V Persson, Ingemar Pessa